Jag tänkte att jag måste nämna originalitet, det svenska och det skenbart enkla skildrandet. Respekten för det avbildade, för erfarenheterna och de stora och små berättelserna.
Jag tänker i dessa banor när jag idag får reda på att en av Sveriges dugligaste fotografer har gått ur tiden. Naturligtvis låter sig inte dessa ord omskrivas och belysas, inte på något konstruktivt sätt, inte av mig och inte nu. Egentligen räcker orden inte så långt när man betraktar Sune Jonssons fotografier. Ofta är det tillräckligt med att betrakta dem och att lyssna in dem och låta dem leva. Så är det för mig.
Jag har bara en bok av honom. En fin bok om blommor, Örtabok – blombilder av Sune Jonsson och Stina Jonsson. Andra böcker har jag tittat i då jag kommit över dem och så jag har sett hans bilder på utställningar. Dessa bilder lever sitt eget liv i mig och jag har själv som fotograf ständigt att förhålla mig till dem. På ett sätt är dessa bilder del av det fundament jag står på som bildskapande människa.
Sune Jonsson är död. Han vart 79 år och var aktiv så vitt jag har förstått rätt sent i livet. Hans landskap och hans Sverige var främst Västerbotten. Ett stycke land i omvandling från agrarsamhälle till industrination.
För mig placerar fotografins Sune Jonsson sig bredvid filmens Allan Edwall, ordens Stig ”Slas” Claesson eller varför inte bredvid jazzens främsta, Jan Johansson.
1993 fick Sune Jonsson som andre svensk Hasselbladspriset. Det var han värd. Och mer därtill såsom den främsta fotografiska skildraren av ett svunnet Sverige.
Sune Jonsson om Örtabok
Örtabok representerar glädjefyllda möten med blommor under fem somrar. Enkla möten utan vetenskapliga pretentioner, direkta upplevelser av färg, form och dofter i sommarens välbehagslandskap. Bilderna vill vara lyriska men samtidigt enkla och artkaraktäristiska blomporträtt. Vi har inte sökt det exklusiva. Blommorna i Örtagård är mest vardagsblommor, som för en var kan bli lika överblickbara som bokens bilder, bara man gör sig liten och kommer i plan med örternas litenhet, om man möter dem i ögonhöjd och på samtalsavstånd.
Citatet hämtat från Slottsträdgårdsmästaren.
Mer om Sune Jonsson på Västerbottens museum.
Länk till DN och Västerbottens-Kuriren. Se särskilt de uppskattande kommentarerna under artikeln i Kuriren.
Läs även andra bloggares åsikter om Fotografi, foto, Sune Jonsson, dokumentärfotografi, Västerbotten och annat intressant.
{ 2 trackbacks }
{ 2 kommentarer… read them below or lägg till en }
Hej!
Jag håller med dig om att Sune Jonsson var mästerlig. Jag har flera av hans böcker.
Men snälla du … stava rätt i rubriken
En mästare har GÅTT bort
Så det kan bli! Tack för hjälpen. Nu är det rättstavat.